zeloqis.blogg.se

Måndagen den 18/3 kl. 05 föddes Zelda sin första valp. En jättefin brindlepojke. Han hade lite svårt att ta sig ut, så jag hjälpte honom lite. Han var pigg och jättefin, men allt stod tyvärr inte helt rätt till med honom, upptäckte jag efter en liten stund.

Valp nummer två tog tid på sig, men efter ett par, tre timmar var han på väg ut. Det kom ut en tass lite då och då, sedan en tass till och en svans. Det var då jag upptäckte att han satt fast. Jag försökte vrida ut honom och Zelda gjorde allt för att han skulle komma ut, och tillslut var han loss. Han var så fin och perfekt, men tyvärr så andades han inte.

Där låg Zelda, stolt och lycklig över att ha fått en valp. En valp som inte kunde äta, som jag alltså skulle vara tvungen att ta ifrån henne. Och det kom inte fler valpar...

 

Ångesten och sorgen var total. Framåt eftermiddagen kom min vän Ingela och hämtade mig Zelda och valpen och skjutasde oss till veterinären.

Zelda röntgades, för att försäkra oss om att det inte fanns någon valp kvar i magen, blodprov togs och så fick hon vätskeersättning och smärstillande.

Jag fick hålla i den oroliga valpen under hela undersökningen, som tog en bra stund. Båda valpen och Zelda undrade vad det var som skulle hända.

Tillslut kom veterinären in och gav honom en stor spruta i magen, så att hans hjärta slutade slå. Valpen gnällde, Zelda, gnydde oroligt och tårarna sprutade på mig och Ingela.

Vi åkte sedan hem med valpen i en kista och en mkt förvirrad och ledsen Zelda med oss.

 

Varför det blev såhär kan bero på att hon bara hade två valpar, vilket gav de mkt utrymme att växa på, att Zelda hade för lite fostervatten, så det inte blev tillräckligt med "glid" eller att värkarna inte var tillräckligt starka. Exakt vad som orsakde det får vi aldrig veta.

 

Både jag och Zelda mådde så otroligt dåligt efter det som hänt och jag kunde inte låta bli att anklaga mig själv för att valp nummer två inte kom ut levande. Jag kände hur han rörde sig i magen, några minuter senare var han död. Om jag hade åkt in till veterinären, om, om, om... De tankarna blandat

 

Och Zelda var helt förtvivlad. Hon letade och ropade efter sin valpar första dagen. Andra dagen låg hon helt apatisk och sov, hela dagen. Hon ville inte röra sig ur fläcken. När hennes älskade husse kom hem från jobbet orkade hon inte ens resa sig för att gå och hälsa. Det har aldrig hänt förut.

 

Dagarna gick och jag försökte göra allt för att få Zelda på andra tankar och bättre humör. Jag tog med mig henne på promenader och andra utflykter, men inget kunde få henne glad igen.

 

Efter en vacka visade hon livsglädje för första gången. Jag släppte henne lös och hon hoppade runt, skällde och lekte, precis som hon brukade göra innan hon förlorade sina valpar.

 

Nu har det gått drygt två veckor och Zelda mår jättebra! Hon har fått en liten hundkompis som heter Ellie och är 9 veckor. Igår lekte de tillsammans för första gången :)